Monthly Archives: February 2009

Det känns sådär när man efter att ha dammsugit halva våningen plötsligt får kramp i ena baksida lår.

Manligt.

Någon som vill dansa?

Jag antar att jag är ganska ointressant för tillfället. Det ser man på statistiken. Men det är länge sedan jag slutade bry mig om det där. Har man inget att säga så är det bara så. Då blir det mer av annat. Inte för att fylla ut. Utan för att musiken alltid talar.

Även om man inte själv gör det.

Detta är en av mina hjärtelåtar.

Den får mig att känna sand under fötterna.

Och händer genom håret.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Jösses.

Hade svårt för orginalet, texten är ju enastående, men Radioheads ursprungliga arrangemang var sådär.

Sedan hör man detta. Och plötsligt blev låten så självklar.

Så bra.

Jösses.

Ibland är allting bara så jävla mycket åt helvete.

Jag vill hemifrån.

Nu.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Ung och framgångsrik.

Då har man dansat the arbetsförmedling-tango.

Jag skulle vilja säga att det är spännande. Men det är det inte. Bara ångesframkallande. Som om man är den största jubelidioten denna sida om Bert Karlsson i en blå fotölj med en gul svärtad kölapp med nummer tjugofem. Nu är det såklart inget fel alls att gå till arbetsförmedlingen. Inget konstigt. Men som twentysomething kommer diverse ångest och press krypande när man börjar sammanfatta sitt liv i CV’s och utbildningar.

För att inte tala om när man har väntat i tjugo minuter bredvid en platsfikus, som en kvinna kom och vattnade, bara för att få reda på att man registerat sig på fel ställe.

Hela grejjen andas Idol-audition för egot.

Man inbillar sig att man ska bli pekad och skrattad åt såvida man inte är född med det.

Jag har knäck i luren.

Undrar om det räknas.

Jag har sett det överallt. Uppenbarligen ligger jag lite efter på detta område. Jag ska klippa mig snart, och de som känner mig vet att jag har en ganska stadig kalufs som kräver en del. Men jag klipper för det mesta bara ur, drar i lite vax och gör inte särskilt mycket mer. Men potentialen! Uppenbarligen kan jag verkligen få till det med brudarna om jag satsade på lite mer vax. Det är dags för mig och mitt hår att ta Sverige med storm.

Jag ska bara hitta en död igelkott så är saken biff.

Länge har jag gått runt och funderat, vänt och vridit på det hela. Jag är alltjämt försiktig när det gäller att ta ställning i de stora debatterna. Jag har svårt att formulera mig. Jag läser dock det mesta jag kan komma över.

Det här tycker jag var bra till exempel.

Slog huvudet på ganska många av mina spikar.

…så är nedanstående rubrik alltså signerad den enastående Diablo Cody.

Och låt mig då tillägga:

GAAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAH.

*hämtar andan*

Älska.

Därmed inte sagt att det inte finns några briljanta exempel.

Till och med urfadern själv gör det.

Alltså. En sak ska ni ha klart för er. Twitter skrämmer skiten ur mig.

Japp.

Jag hade faktiskt pli på den där microbloggtrenden bra tidigt (jag är tuff) men fattade inte riktigt poängen. Nu ska man alltså ta sina kortaste och mest briljanta ideer, nybakta och konscisa, och skicka ut dem på studs för hela världen att se? Nej.

Det skrämmer mig.

I shit you not.

Mest för att jag säkerligen skulle inse hur komplett inbicilla mina små konstateranden om min omvärld skulle vara. Det känns som en slags regression. En fördumning. Vi snubblar ännu några steg bakåt i utvecklingen när vi nu inte längre behöver linda in våra budskap eller kunna formulera oss, utan bara behöver konstatera vad man gör just nu för att bekräfta sin existens.

Det gör jag alldeles utmärkt på egen hand, tack.

Jag har ytterst få strumpor i brukligt skick.

Se.

Voila.

Fjäderfän.

Cogito ergo sum.

Cogito ergo sum för fan.

Det är lördag.

Tjoho.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Jag mår lite konstigt idag. Det trycker över bröstet. Är tungt att andas. I förmiddags kände också jag det ganska välbekanta hugget i lungorna. Jag har alltid haft det, min pappa likaså. Det är ett fenomen som ingen riktigt kunnat förklara. Det är förhållandevis ofarligt men kan kännas väldigt otäckt.

Vanligtvis uppstår det om man sitter ner en längre period och sedan reser sig hastigt upp för att stressa runt. Lungan “fastnar” på insidan av revbenen och någon form av näthinna har svårt att släppa. En muskel börjar då dra ihop sig och krampa. Jag har för mig att det var så jag fick det förklarat. Det känns som ett hugg vid varje andetag och kan vara ganska obehagligt. Men det har jag inte haft sedan de stressiga skolbänksdagarna av sista året i gymnasiet.

Men nu är det där igen.

Gyrot har sannerligen sina ljusa stunder.

Love it!

Jag vet att jag lagt upp den tidigare. Men för i helskotta. Prinsessan och halva kungariket. Minst.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Det är sällan jag gör detta. Men i brist på annat tar man till nya saker. Dessutom känner jag mig lite peppad (läs: provocerad) av Kaths nätta lunta. Så nu bryter jag en av mina urgamla bojkotter. Jag svarar på en utmanar-lista. (Hittad hos Fröken Ajax)

Håll till godo.

1. Hur gammal är du om fem år? 26 år.

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Min kära mor. Vi promenixade.

3. Hur lång är du? Tillräckligt.

4. Vilken är den senaste filmen du sett? The Island. Eller ja, Scarlett Johanson. Sedan var det något som hände runt henne. Det är lite suddigt.

5. Vem ringde du senast? Min syster.

6. Vem ringde dig senast? Polare.

7. Hur löd det senaste sms:et du fick? “Sopa.” Motiverat.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Sms. Har kraftiga fobier för att prata i mobil, med tanke på att jag typ… hör apdåligt.

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta.

10. När såg du senast din mamma? Idag.

11. Vilken ögonfärg har du? Blå.

12. När vaknade du i dag? För sent.

13. Vilken är din favoritjulsång? Christmas With The Rat Pack: Dean Martin – Baby It’s Cold Outside

14. Vilken är din favoritplats? Har inte hittat den än. I’ll keep you posted.

15. Vilken plats föredrar du minst? Skolmatsalen i gymnasiet. Spiknykter på en krog så att man inser hur komplett idiotiskt det är att vara där. You know, the classics.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? En storstad.

17. Vad skrämde dig som barn? Lårstrypscenen i Goldeneye. Mycket möjligt att jag såg den lite för tidigt.

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Sheldon.

19. Hur stor är din säng? Ingen aning. Brukar inte mäta sängar.

20. Vem sov du senast tillsammans med? Bruna ögon hade hon i alla fall.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Kalsonger.

22. Hur många kuddar har du i sängen? Två. Vilket är en för mycket med tanke på mitt nackont.

23. Hur många landskap har du bott i? Ett.

24. Vilka städer har du bott i? En medelstor.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Alla tre.

26. Är du social? Väldigt.

27. Vilken är din favoritglass? Magnum Classic.

28. Vilken är din favoritefterrätt? Har i allmänhet svårt för sötsaker. Men det skulle vara min fars plommonpaj. Eller hans mycket speciella rabarber(socker)kaka.

29. Tycker du om kinamat? Har ingen direkt uppfattning. All mat kan vara god. Tycker mycket om friterat och de delarna av thai-köket. Kinamaten är lite mer främmande för mig. Men vad gäller mat är sammanhanget minst lika viktigt.

30. Tycker du om kaffe? Den kvinna som brygger mig bästa koppen har mig lindad kring sitt lillfinger.

31. Vad dricker du till frukost? Mjölk eller te.

32. Sover du på någon särskild sida? På mitt döva öra. Oväntat nog. Det vill säga höger. Men allt landar tillslut på mage eller rygg.

33. Kan du spela poker? Ja. Men det är väldigt länge sedan sist. Skulle jag spela nu skulle jag försöka satsa två kolor och en strumpa samt visa korten direkt. Men allt är väl relativt.

34. Tycker du om att mysa/kela? Ja.

35. Är du en beroendemänniska? Nej. Men jag är en vanemänniska.

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej.

37. Vill du ha barn? Nej tack, jag är inte hungrig.

38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska. Lite tyska och lite italienska.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.

40. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet såklart.

41. Vad spenderar du helst pengar på? Mat eller upplevelser, såsom utekväll eller bio.

42. Äger du dyrbara smycken? Nej. (höhö)

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Vita Huset är ett.

44. Kan du rulla med tungan? Hur definierar man tungrullande? Kollade i spegeln och hade behövt en opartisk tungjury.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Min syster.

46. Sover du med gosedjur? Nej.

47. Vad har du för ringsignal? En hög. Så att jag ska höra, vilket jag inte gör. Vilket i sin tur väcker liv i en hel buss en tidig onsdagsmorgon. Roligt.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Ja. En Tom&Jerry-slips.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? (Efter mycket letande) En penna.

50. Flirtar du mycket? Inget alls. Jag är romantiskt inkapabel.

51. Kan du byta olja på bilen? Hade gärna velat svara ja, men kunskapen sträcker sig tyvärr endast till däck. Men sedan handlar inte livet om bilar eller traktorer.

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Aldrig.

53. Vilken var den senaste boken du läste? Skrivbok av Lars Falk.

54. Läser du någon dagstidning? DN, lokaltidning och kvällspressen.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.

56. Dansar du i bilen? Ibland när jag hinner stanna vid en stoppskylt drar jag av en enmans-jitterbugg.

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? P4.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? En idé till en krönika. “Per”. Kreativt.

59. När var du i kyrkan senast? På min systers pojkväns begravning.

60. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Min svensklärare.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Jonas Crambys senaste krönika i Café om att bli pappa är underbar. Ren inspiration. Ja, själva krönikan alltså.

Mode: Mankini? Wtf.

Tränat för tredje gången på kort tid. Röven hälsar: Tacka mig senare. Den syns dock fortfarande inte till.

Manlighet är subjektivt. Förmodligen rentav en samhällslögn.

Min röv likaså.

Jag nyser fortfarande av chocklad med mycket kakao. Senaste beviset: Lindt. Återkommer med vidare rapporter.

Jag fick göra en googling (nytt ord) av ordet subjektiv för att vara säker på betydelsen. And he wept.

Jag ska till arbetsförmedligen i veckan och är oerhört peppad. Slutsats: jag är antingen dum i huvudet eller naiv. Förmodligen både och.

Jag är ju Kalle.

Och jag mår illa av att köra i rondeller.

Det är alltid lika kul att se vad folk söker på för att hitta hit. Senaste listettan är lite oväntad.

“top hoes”

Mycket musik just nu. Men TMW påminner mig om ett band jag alltid gillat.

Baby, baby, baby when all your love is gone
Who will save me from all Im up against out in this world
And maybe, maybe, maybe
Youll find something thats enough to keep you
But if the bright lights dont receive you
You should turn yourself around and come on home

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Alldeles  nyligen fick jag komplimanger för min egentligen ganska delade musiksmak. Det var roligt. Jag vet inte riktigt hur det här faller in under det. Det är inte direkt en låt man erkänner att man inte kan sluta nynna på. Men det hjälps inte. Den är ju bra. Det går inte att förneka.

Nej, jag dansar inte. Jag hade gärna gjort det om jag kunde. Kanske väntar jag på att någon ska lära mig. Who knows. Men faktum är att denna låt är en av få som får mig att vilja just do the mambo. Har ni aldrig hört den innan bör jag varna er.

Den sätter sig på hjärnan. Flyttar in och bommar igen dörren.

Säga vad man vill.

Men den är ju lite catchy sådär.

Stå-och-vika-tvätt-när-ingen-kollar-catchy.

Dansa-när-man-egentligen-inte-kan-catchy.

Two-left-feet-catchy.

Okej.

Det var den coola Kalle som gjorde låtvalet i inlägget nedan. Kopplat till 14:e februari.

När jag egentligen ville publicera denna.

Men berätta inte det för någon.

Tummis för i helvete.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

“NNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNGGGGGGGH”

Stönar jag.

Högt.

På rygg.

Med nyckeln rakt upp.

Vi backar bandet. Jag hade precis fått ett samtal. Med handduken i handen och köket rent lyfte jag luren. Pappa förklarade att han hade fått soppatorsk, detta fann jag för övrigt mycket roligt. Men det var inte hans fel utan en arbetskamrats som inte hade koll på sin egen tank. Sagt och gjort, jag fick kasta mig iväg i bilen för att bistå farsgubben och mina planer på att träna fick skjutas upp. Eftersom jag lånat hans bil för just detta blev det ett hiskeligt körande fram och tillbaka innan jag så kom hem för att snabbt hämta mina träningskläder. Jag hade en timme på mig för att sedan köra och hämta min kära far. Det var bråttom.

Smidig och graciös, som bara en äkta smålänning på ett par gamla adidas kan vara, studsade jag ur bilen och hoppade med två raska kliv uppför trappsatsen till ytterdörren. Snön har ju som vi alla vet fallit igen och trots, eller kanske på grund av, att det är min uppgift var trappan inte sopad. Således följde en del snö med mig in, under skorna.

Som många andra moderna hus har vi larm. Detta kan bara larmas av med vissa metoder. En av dem hänger i min nyckelknippa med kedja. Ni vet en sådan man i nian hade coolt hängandes på låret när man stod lutad mot skåpet och försökte klara highscore på snake utan en tanke på det andra könets existens. Jag har fortfarande kvar den kedjan. Om än ett antal decimeter kortare på grund av min klantighet genom åren. Jag vet inte vad som säger mest om mig själv. Att den blivit kortare och kortare eller det faktum att jag faktiskt fortfarande har den kvar.

Anyhoo.

När man kommer innanför dörren har man ett antal sekunder på sig att larma av. Och lägg då därtill denna typiska fredag den trettonde då jag är stressad och försenad. Med en kedja kortare än min stubin får jag således ställa mig på ett ben, på tå, för att höften ska räcka upp och jag ska kunna larma av. Eftersom jag självklart inte kommer på tanken att ta av kedjan från sin plats.

Under skorna hade jag snö.

Vilket tillsammans med valet av gamla slitna adidas en kall februari-oturs-fredag leder till att fästet är lika med noll.

Och vi är där vi började.

Handlöst halkar jag och faller utan som helst stilpoäng rakt in i kapphyllan med skor och vantar farandes över mig. Med nyckelknippan fortfarande pekandes rakt upp är allt jag känner en stövel i sidan.

“NNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNNGGGGGGGH”

Stönar jag.

Och jag känner paniken komma krypandes. Men då ljuder det. Jag känner lättnad. Larmet piper tyst och långsamt. Hånfullt.

Jag hann.