Monthly Archives: August 2009

Och där tog det kapitlet slut.

Som väntat. Som vi visste.

Varför gör det då så ont?

Fan.

I know your fears and you know mine.
We’ve had our doubts but now we’re fine,
And I love you, I swear that’s true.

James Blunt – Goodbye My Lover

Så bra.

Matt Kearney – Closer To Love

Har suttit ett tag och funderat på nya designer till bloggen. Inspirerats lite och skissat lite. Som att förbereda mig inför skolstarten. En av sakerna jag funderar över ofta är färger. Färgscheman. Jag hittade ett nyss. Ett par av mina Calvin Klein-kalsonger är väldigt färgglada.

Så nu ligger de på mitt skrivbord.

Som inspiration.

Nu är det för övrigt bara en vecka kvar till skolan börjar. Det känns konstigt att skriva “skolan”. Som om jag ska slänga på mig en fjällrävenväska med varm choklad. Jag borde skriva något annat istället. Som låter bättre. Man letar efter sådant ibland. Små sätt att på sitt eget lilla egocentriska vis bekräfta att man är vuxen. Eller att man på sin höjd är lite äldre än igår.

Men att skriva att det bara är en vecka kvar till universitetet börjar känns krystat.

Så jag bloggade om det istället.

Meta.

Fo shizz.

Det här var mycket roligt.

Det är lustigt vad neurotisk man kan vara. Har två datorer som ska kastas men formateras innan. Även om datorerna är så gamla att de kan användas som dörrstop ska man alltid göra en total wipe av allt och det räcker inte bara med att formatera en hårddisk. Så istället sitter jag och pillar med dban och ska sedan nuka hela schabraket och med ens får jag för mig att om jag tankar det på denna dator kommer den att explodera.

Ologiskt?

Inte.

Dagens ord-helvete borta hos eff.

Tinyurls är hands-free-men-jag-håller-i-sladden-ändå-mentalitet på nätet. Gå och ta er själva någonstans. Skriv ut webbadresser. Ni får gärna sluta använda ord som kickoff och event och hålla mobilen i handen när ni ändå är igång.

God natt.

Snubblade över ett intressant plugin till Spotify. Det heter ListDJ och visar låttexter till låten som spelas och fungerar förvånansvärt bra. Även om vissa databaser tagits bort och vissa låtar inte finns så är ändå antalet låttexter överraskande stort.

I like.

Längst ned på botten av kassen med saker pojken glömde hittar han en smörgåsgrill som han fick.

Klockrent.

Så klockrent.

Okej.

Varit lite nere på sistone. Betett mig konstigt. Lite illa. Och delvis patetiskt. Så här i efterhand till synes utan större anledning. Avstånd gör konstiga saker med en. En omvänd lumpeneffekt. Men thats over and done with nu. Shape up. Ska prioritera om lite. Fokusera lite mer på saker som är viktigt igen. Den slöa sommaren är över nu. Nytt kapitel stundar med universitet och nya människor. Ska gå igenom min saker-jag-fick-i-student-present-kasse som stått i tre stadiga år. Flytten närmar sig och det är dags att se hur många grytor man har. Jag ska dessutom träna.

Inbillar jag mig.

Och på jobbet går det också bra.

Idag när jag stod i duschen och schamponerade mig klippte jag till mig själv på hakan så att jag bet mig själv i tungan.

Jode ont.

Känner mig fortsatt trött och nere. Sliten utan att ha gjort något. Sover gott i alla fall. Sängen does wonders för min rygg. Men inga extra timmar sömn kan få en att sluta tänka. Det är utmattande. Ådror ytterst på armarna. Allt märks. Känns. Dissekerar varenda rörelse i huvudet. Gjorde det skillnad? Spelade det någon roll? Ska jag göra så? Eller si?

Marken skakar under mig.

Och jag står och steker bacon med darriga ben.

Man up för i helvete.

Änglarna är ju här.

Joe Cocker – Maybe I’m Amazed

Har alltid gillat Navid Modiri. Men det var länge sedan jag lyssnade på honom och hans gudar. Och då bara någon enstaka gång. Gav inte mycket för det då. Slutade lyssna.

Idag minns jag inte varför.

Via Cristina.

Sånt här gör mig väldigt, väldigt glad.

Tack.

Tack så himlans mycket.

Återigen.

Tror jag har snytit ut min hjärna.

Synd.

I kind of miss it.

Herregud vilken stor säng jag har!

Tjugo år i en 90-säng.

Byter till 105 och plötsligt är det:

“Dr. Livingstone i presume?”

Har förresten en 15 cm bredare säng nu.

For future reference.

Gosh!

Things are happening. Jag är äntligen kvitt min oerhört sega förkylning som hade de flesta symptom av den milda varianten av svininfluensan (kultinginfluensan) som man hört om. Min kära mor är fortfarande övertygad om att det var det jag hade. Men jag tvivlar. I vilket fall är jag pigg nu och på två ben.

Min nya säng har kommit. IKEA äger. Min förra säng var riktigt dålig och mjuk. Jag tyckte om det men egentligen var det inget vidare för mig. Kanske mår mitt huvud och min nacke lite bättre nu över tid. Efter en natt i den kan jag bara konstatera att jag är ovan vid en fast säng. Som inte sjunker ned en halvmeter i mitten. Men kanske min hållning tackar mig.

Also. Jag har beställt en ny skärm. Min nuvarande är en 19″s plattskärm. Den första av sitt slag. Inte särskilt bra med andra ord. Snarare riktigt dålig med en uppdateringsfrekvens som påminner om en klasskamrat i gymnasiet. Alltid en kvart sen.

Dessutom är färgerna helt åt helvete och betraktningsvinkeln noll. Tänk att välja en färg och se den stämma i alla vinklar! Jösses.

Skolstarten närmar sig med stormsteg och jag har nu i efterhand sökt kurserna jag ska läsa istället för min kompletterade Webbdesign. Företagsekonomi.

Jag säger som min mor:

“Låter som Kalle.”

Not.

Jag kan inte ens räkna ut hur mycket jag förlorar med i yatzy.

KT Tunstall – Universe & U

Fortfarande sjuk men på bättringsvägen. Känner mig i övrigt mest nere.

Tänker för mycket.

Saknad som regnmoln.

Hoppas det börjar regna snart.

Gruset knastrar lite under skorna. Solen flimrar över mig plötsligt genom en stor lummig bok. Till höger om mig susar bilar mot Kalmar på den stora vägen. Jag vet att det är dit de är på väg, jag vet att det är till höger de kör. Men jag hör inte det.

Att tillhöra någon är svårt. Att bero av någon och vara där. Men det är viktigt att veta att det är upp till dig att göra det bästa av ett förhållande. Att ta tag i det med båda armarna och hålla hårt. Det är en så urgammal idé om att mannen ska vara stark. Vi borde ha passerat den för länge sedan med världen i ettor och nollor runt omkring oss.

Jag vrider på nacken, skruvar på mig, försöker ruska av mig det. Höjer volymen lite till på mp3-spelaren. Tillslut ger jag upp, tar av mig den och lyssnar på världen omkring mig. Inte försöka stänga ute det. Tänk istället inte alls på det. Bara var, lyssna på verkligheten. Det vackra där ute som inga siffror kan skapa.

Men pipet ligger kvar. Vibrerar ibland längs ryggraden. Ibland uppe till höger på huvudet. Ibland till vänster. Nej. Sluta följa efter det. Tänk på fågeln i trädet. Lyssna på den. På löven. På suset. Det är vackert.

Jag tittar ned och funderar medan jag går. Om det nu är ett ömsesidigt ansvar. Att stå för den man är. Att acceptera den andra. Om jag nu vet allt detta. Att alla har svagheter. Om jag har förstått det och känner med hela kroppen att denna personen gör mig till något bättre, hur kan det då vara så svårt?

Så svårt att säga att spårvagnens inbromsning kan förstöra en hel eftermiddag. Att ett bakgrundsljud i en mikrofon kan sitta kvar i dagar. Att säga att man inte räcker till.

Det blir en långsam, sorgsen smärta i bröstet. Ett ständigt ifrågasättande. Kunde jag inte bara vara lite starkare? Vetskapen om att det är okej hjälper inte. Man tänker så ändå. För idén om att mannen ska vara stark finns kvar där någonstans i bakhuvudet bakom tjutet. Bakom vrålet som sliter i en.

Och jag tar tag i det med båda armarna och håller hårt. För att det här är mitt ansvar. För att det här är min strid.

För att det här är det vackraste jag har upplevt.

Det här är min änglakör.

Hosta och snor.

Back in a jiff.

Alltså, jag fick precis Hanson föreslaget för mig av Spotify.

Thats it.

My life is over.

Är det för övrigt någon mer än jag som som av totalt okänd anledning börjar tröttna på Daniel Lindström? Funny thing. Detta utan att ens ha lyssnat på något av honom, förutom en halvhyffsad cover av Sarah för en tre fyra år sedan. Och lets face it.

Shes not that great.

Shut up already.

Inaktiviteten på senaste tiden har alltså enbart med sjukdomen att göra.

Det och chokladbollar.