Monthly Archives: November 2009

> The White Tie Affair – Candle (Sick And Tired)

Varför är jag så jävla velig?

Jag har inte mått bra de senaste dagarna alls på grund av vaccineringen. Lägg till stress och ordineringen blir således vila. Från allt. Men idag står jag i köket och ska planera maten med familjen och är vresig som sju svåra år. Inte har det med maten att göra. Jag är stressad. Tänker på skolarbetet. Tycker att jag inte har gjort någonting. Att jag har slappat och slöat. När jag hade bestämt mig för att ta det lugnt. När det var en inplanerad vila för att jag skulle orka med.

Varför kan jag inte då bara låta det vara?

Så jävla dum är jag.

> Tom Waits – I Hope That I Don’t Fall In Love With You

Såg för övrigt, med feber och huvudvärk i biostolen, världen gå under år 2012 men inte ens John Cusack såg ut att bry sig.

Allvarligt, blev sjukt chockad. Nästan alla rätt? Det har ju liksom aldrig hänt, inte på universitetet, bara kanske på nationella proven i engelska eller svenska en gång i tiden.

Fick i förrgår tillbaka resultatet på den feta tentan vi hade i pedagogik och medieteknik för ett tag sedan. Jag var sjukt nervös och hoppades verkligen att jag skulle bli godkänd. Jag hade ju redan en omtenta, i ekonomi, och ville inte direkt öka på arbetsbördan. Öppnar upp min mail och ser resultatet, 36,5.

VG.

En och en halv poäng från max.

Hoppsan.

Igår var jag och vaccinerade mig mot svininfluensan. Gick ganska kvickt. Fick vänta i en halvtimme max. Senare under kvällen började det göra skapligt ont i armen, och jag är verkligen inte den som gnäller. En av de vanligaste bieffekterna skulle också vara huvudvärk. När jag såg det suckade jag. And sure enough. Sprängvärk vid tio igår kväll, ringde heta linjen och fick det förklarat att det var helt okej att ta värktablett.

Men den håller i sig idag också.

*dunk, dunk*

Men det kunde ju varit värre.

Google Wave-invite i mailen.

I’m practically gitty.

> Johnny Cash – The Beast In Me

Lyssnar på Söderling-Djokovic på radion. Det är spännande. Men framförallt är det något väldigt rogivande med sport på radio.

Så länge det inte är Lasse Granqvist som kommenterar.

Sitter och väntar på mitt kaffe. Det känns lite bättre idag. Lyckades få in frågorna till seminariet redan igår och har nu bara tre stora saker som ska göras. Till skillnad från förra veckans sju. Det är uppgiften i marknadsföring som ska in den 7:e december. Skiss på den stora rapporten i medieteknik som ska in den 3:e. Och pluggandet till omtentan i företagsekonomi den 5:e. Så nu blir det först att göra några räkneuppgifter i resultatplanering, sedan i eftermiddag gäller det att börja på marknadsföringen. Den känns lite kul. När det i uppgiftsbeskrivningen står att ingen någonsin har blivit relegerad av en för tokig idé, då känns det som att det är något som passar mig.

Hörde jag någon säga gerilla?

Words they’ll try to shake you
Don’t let them break you
Or stop your world from turning
When words keep you from feeling good
Use them as I would and let them burn

> Train – Words

Dagdrömde för örvigt så ofrivilligt mycket på dagens föreläsning att jag fick vänta ett slag innan jag kunde resa mig upp.

Guyproblems.

They exist too.

Har faktiskt kommit ganska långt nu med mitt nya kapitel. Vänta er inga stordåd alls. Jag är för det mesta helt självlärd i webbdesign och prövar mig fram. Men det ska bli trevligt att komma från detta kapitel. Att skapa en ny känsla. Sådant gillar jag. För tillfället har jag kört fast lite, på headern faktiskt, men det ska säkert lösa sig.

Kom nyss hem från en föreläsning. Nu ska jag äta lite snabbt, sedan sätta mig och läsa igenom de sista 40 sidorna i boken till seminariet, formulera några fler frågor och skicka in. Sedan måste jag nog titta lite på företagsekonomin också.

Så.

Ja.

Ni fattar.

Webbdesign på fritiden hamnar långt ned på listan.

Det slår mig direkt när jag tittar på låtarna nedan att det bara är män. Inga kvinnliga artister.

Vad fan?

Så kan vi ju inte ha det.

> Kate Nash – Birds

Nej, så här gör vi istället. Jag har inte så mycket att skriva om. Det pluggas mest dagarna i ända och webbdesignas lite, lite då tiden bjuds. Mest lyssnar jag på musik. Hela tiden. Och istället för att lägga upp alla låtar jag lyssnar på just nu en och en drar vi en nätt liten lista. Den har ingen som helst logik eller röd tråd. Det är bara musik jag lyssnar på.

> Okkervil River – Unless It’s Kicks
> John Mayer – Crossroads
> Metro Station – Shake It
> Snow Patrol – It’s Beginning To Get To Me
> Secondhand Serenade – Fall For You
> Jamie Cullum – I’m All Over It
> Gavin DeGraw – (Nice To Meet You) Anyway
> Damien Rice – Cannonball
> Howie Day – Be There
> Lars Winnerbäck – Fribiljett mot himlen

> John Mayer – Heartbreak Warfare

Igår bowling.

Idag träningsvärk i röven.

Jag har ju åtminstone kvar min charmighet.

Morrisons nya är godis.

Varje gång jag hör honom nuförtiden blir jag lite ledsen. Gavin DeGraw är okej numera. Likaså Five For Fighting och alla andra artister vars låtar som färgat det gångna halvåret.

Men James Morrison. Det går inte riktigt.

> James Morrison – Get To You

Var ute på universitetet redan klockan nio i morse för arbete med det stora projektarbetet som ska vara klart efter jul. Vi har kommit igång riktigt bra. Känns skönt med tanke på allt man har att göra. Tanken var att jag nu skulle börja på min uppgift i marknadsföring jag fick i förra veckan, men det finns inte en chans att jag orkar det. Jag har i alla fall gått igenom den lite och vet vad som ska göras, och sett att det inte är så farligt som jag trodde. Det kommer säkert gå bra.

Om en timme bär det istället av till bowlinghallen för ännu en uppvisning i diskutabel manlighet. Man kan ju tro att man ska kunna bowla som en hel karl (hepp!) vid 22 års ålder, men jag har bestämt mig för att inte tumma på min charmighet. After all, it got me laid. Så jag får nog fortsätta bowla klent och charmigt. Det omanliga bowlandet är alltså faktiskt helt ett eget val.

Japp.

Så är det.

Lovar.

Idag blev jag alltså ett år äldre.

22.

Var lite segt de första tjugoett åren, men det sista kom jag igång bra.

Bra så.

Alltså jag dånar, vad underbart det här är.

Inspiration och så jävla, jävla bra.

Se.

Hittade den alldeles själv. Inte.

> The Streets – I Love You More [Than You Like Me]

Det är roligt att beteenden som hade varit totalt schizofrent och höjden av egocentrering i verkliga livet är helt normalt på facebook. Som till exempel när någon publicerar en statusuppdatering och författaren själv i fråga “Likes this”. Det är lite “I am Kalle, and I approve of this message” över det hela.

Som om man helt plötsligt i köket förkunnar för vännen:

“Yay! Jag ska gå ut och hämta posten! *tummen upp*”

Han hade ju bara stirrat.

Hög eller?

Actually: That kind of sounds like me…