Monthly Archives: December 2009

Fint.

> The Haunt – Love Song

Vill se.

Kommer hem för dagen och är trött. Har lite tungt att andas och börjar hosta. Tack för mina fyra dagars ledighet några dagar framöver nu.

Denna är bra.

> Switchfoot – Twenty-four

Det känns som om jag har arbetat och arbetat med någon slags belöning i sikte. Bara för att inse att det på andra sidan inte finns någonting. Förutom mer arbete. Här är helt tomt. Fattigt på någon form av sitta-och-dingla-på-benen-känsla. Och visst. Så är det ju. Men jag är inte lika casual med livet som andra. Jag kan inte bara nöja mig med att det var roligt igår eller för några månader sedan. Jag måste göra saker just nu. Det är som att tomheten inte duger. Ens åt mig. Vem fan tror jag att jag är?

Det är det som driver en. Jag har träffat många nya människor de senaste åren och de har alla sagt samma sak. Du har en sådan ambition. Att jag är nästan för ambitiös. Men det är bara en ursäkt. Att ständigt göra något och vilja komma någonstans är för att slippa sitta i tomheten.

Men vad är det som är så hemskt med det?

Gosh, vad jag svamlar. Do i care?

Not so much.

Jag har ont i ögonen.

Jag är trött, mina ögon värker och jag sitter och läser gamla inlägg. Både här. Och på ett annat ställe.

Hur jävla dum är jag?

> Håkan Hellström – Aprilhimlen

Det är skönt med perspektiv.

Men nu kan jag andas.

Det har jag saknat.

> The 88 – You Belong To Me

Mitt nya kapitel är färdigt. På ett ungefär. Eller jag är åtminstone ganska nöjd. Det är inget omvälvande. Bara nytt. Och det är skönt. Ska bli skönt med en nystart då detta kapitel är avslutat för länge sedan.

Arbetsbördan de senaste dagarna har varit maximal.

Hade omtenta i företagsekonomi som jag bara var tvungen att klara. Den var sjukt jobbig. Men jag hoppas det gick bra. Hoppas, hoppas. Fram tills dess hade jag pluggat som en galning. Satt hela lördagen med det och tryckte på ladda upp fem i fyra. På söndagen var det dags igen. Examinationsuppgiften i marknadsföring hade blivit liggande på grund av sagda omtenta, och helt oförberedd. Jag hade fram till klockan tolv idag på mig. Skrev från nio till sju-åtta på kvällen och på förmiddagen idag. Skickade in uppsatsen med hjärtat i halsgropen och kniven mot strupen och någon mer klyscha mot någon annan kroppsdel klockan elva. På två dagar skrev jag en uppsats på 1,5 etcs. Man kan ju säga att innehållet föll därefter. Den är alldeles säkert det sämsta jag lämnat ifrån mig på länge. Men sju sidor var det ändå. Sju sidor dravel är en prestation det också.

Två timmar senare, klockan ett, satt jag i föreläsningssalen för en genomgång i retorik. Hur kul som helst. Ämnet äger såklart. Men har man också en lärare som verkligen kan och som verkligen är bra och rolig att lyssna på, då blir det riktigt kul. Så även om jag var dödstrött och slut och kaffetankad var det ändå två roliga timmar. Och så fick jag dessutom reda på av denna lärare som jag respekterar så mycket att min uppsats jag skrev för länge sedan hade resulterat i VG. Fucking score. Så jävla bra.

Nu är jag trött. Och konstaterar att mitt kapitel nästan är färdigt.

Men jag vilar nu tror jag.

Bara ett litet slag.

Hälsokur? Wait for it…

> The Haunt – Run Run Run

Knasigt hur många gånger jag försöker ta på mig mina gamla glasögon för att inse att jag redan har mina nya på mig.

Har så alltså äntligen skrivit klart min omtenta i ekonomi. Och nu är jag helt slut. Jag har ingen aning om hur det gick. Vet bara att det var svårt. Möjligen blev det lite bättre denna gången.

Reward: God mat, gott sällskap och halvbra tv.

Godnatt.

Jag ska hämta mina nya glasögon idag.

Elvis Costello ftw.

Det är så svårt att begripa. Så svårt att ens chockas. Man bara står där. När beskedet kommer. Och stirrar ut tomt.

Vill inte acceptera.

Allt annat blir suddig periferi.

Ta min hand, jag lovar jag ska hjälpa dig. Jag lovar att jag ska vara stark.

Det är du och jag. Du vet som Emil och Alfred i Lönneberga, som vi brukar säga.

Jag älskar dig.

Jag låter filmen stå på. Reser mig upp ur soffan och den varma filten. Jag har som den mjukis jag är såklart sett “You’ve got mail” one too many times. Men jag behövde se något menlöst och trevligt. Något oviktigt. Det är så kallt här. Jag strosar ut i hallen bakom mitt rum och drar på mig min huvtröjja. Nu för tiden knäpper jag huvtröjjor hela vägen upp. Inte just för att det är kallt. Tankarna vandrar runt. Jag har tappat det fria och ocensurerade. Det känns som en oskuld ungefär. Man står på andra sidan erfarenheter, kall och reserverad. Stora saker händer runt mig och jag känner mig som en belastning. Jag måste härifrån. Lämna hemmet innan jag kostar för mycket. Men jag vet inte hur jag ska göra.

Och mitt i allt, mitt i all planering för att klara av och hinna med och ta tag så kommer jag på mig själv med att fantisera om att stå utanför ett alldeles särskilt Espresso House på Vasagatan med stora snöflingor dalandes runt mig. Men jag vet inte om jag vill gå in längre, inte på samma sätt som förr. Men ändå står jag kvar.

Kvar i likgiltig snö.

Och tittar in.

Med eftertexterna rullandes går jag och kokar mitt eget kaffe.

> Thåström – Men bara om min älskade väntar

Vill gärna ägna denna blogg mer tid. Men jag är så trött, så trött. Seminarie idag, som i och för sig gick förhappandevis galant, sedan hem för att plugga till omtentan i ekonomi på lördag. Imorgon tillbaka till skolan för att jobba på rapporten med partnern. Det fungerar i och för sig bra det med och är riktigt roligt. Men det är mycket. Och jag är trött. Och någonstans här mellan himmel, fågel och vatten ska jag få in nulägesanalysen i marknadsföring på måndag och den har jag inte satt i bläck än. Inte på långa vägar.

Nu: Kaffe, Thåström och huvudvärk.

Bara lite.