Monthly Archives: January 2010

what if i were: Michael Penn -  No Myth

Om 45 minuter läggs marknadsföringstentan ut. Jag har ingen aning om vad som väntar.

Det är väl bara att blunda och hoppas på det bästa.

psst: Death Cab For Cutie – Tiny Vessels

So one last touch and then you’ll go
And we’ll pretend that it meant something so much more
But it was vile, and it was cheap
And you are beautiful but you don’t mean a thing to me
Yeah you are beautiful but you don’t mean a thing to me

Nyponsoppa gör en sådan jävla skillnad.

Jag tycker mycket om grafisk design. Typografi likaså. Jag kommer studera mycket sådant nu framöver och suger i mig idéer som en svamp. Då och då snubblar man över bilder som sätter igång mig. Som jag önskar jag gjort själv eller som jag själv vill göra något av. Makes sense? Jag vet inte.

Omslaget till singeln Hey, Soul Sister av Train tycker jag om. Likaså det till albumet Slice av Five For Fighting och Reach For The Sun av The Dangerous Summer. Den senare är gjord av grafiska byrån Match & Kerosene. De verkar ha bra musiksmak. De har även stylat bandets myspace. Jag smälter. Det är nämligen så himla enkelt. Enkelt är bra.

Vill själv göra en ordentlig design i vår.

Hemma från seminariet i medieteknik. Gick bra. Nu är jag trött och lättad. Huvudet känns som blytungt. Fick ganska bra kritik och feedback på både rapporten och redovisningen. Dessutom sade examinatorn att jag var lugn och sansad och hade en behaglig röst att lyssna på. Jag var redo att skratta rakt ut men kände att det kunde sända fel signaler. Jag höll tyst istället och funderade på om jag någonsin hört det tidigare över huvud taget. Nåja. Nu är det över. Godkänd är jag nog ganska säker på att jag är. Kanske har vi chans på VG och det vore stort. Men det är bara en bonus.

Jag har börjat göra bussåkandet till en vana. En ganska trevlig sådan också. Min iPhone gör sig hur bra som helst på resande fot och jag är mer musiknörd nu än någonsin. Jag missade dock bussen från centrum med en skitnödig minut och fick strosa runt inne på Åhlens en stund och låtsas vara intresserad. Fastnade lite vid hyllan med TV-serie-boxar och studerade designen och typsnitten lite innan jag gick ut igen. När jag väl kom hem somnade jag direkt i sängen och sov i en timme.

Nu har jag kaffe och ska plugga det sista rycket marknadsföring innan hemtentan drar igång imorgon.

Ja, jag är hiskelans nöjd med rubriken.

Står i köket och har precis tinat min ciabatta. Jag skakar om händerna. Känner hur jag är trött. Nervös. Utmattad. Imorgon är det seminarie och slutexamination. Dagen därefter ska jag skriva tenta i marknadsföring. Jag förstår inte varför jag är nervös. Jag känner hur jag tänker exakt samma tankar som jag brukar när jag blir sådan här. Det är väl inget att jaga upp sig för, tänker jag. Det är inte ens hela dagen. Bara halva. Och jag har övat och allt det där. Men ändå står jag där. Det har varit knappt att jag har hunnit med den senaste veckan. Jag har fått plugga marknadsföringen på kvällarna. Jag blir trött, visst. Men det är väl inget att jaga upp sig för? Att bli nervös för?

Tågresan i somras. Det var något att bli nervös för. Eller när hon tog min hand och ledde mig till sängen. Då kan man bli nervös. Det är helt okej. Men nu? I jämförelse är detta fullständigt ointressant. Meningslöst. Men ändå.

Ändå råkar jag skära mig med brödkniven.

Jag tittar på min tumme.

Fan, vad fucking jävla pointless.

Varför är bussen till universitetet så hemsk? För att den är smockfull.

Och då står jag, aldrig att man skulle få tag på en sittplats, och hatar alla ungefär som Louis C.K.

Detta är alltså första morgonen på jag vet inte hur länge som jag faktiskt är hemma. Det har mest varit skolarbete från klockan nio varje dag. Men idag ringde väckarklockan vid åtta och jag bara stängde av den. Bara sådär. Känslan var obeskrivlig. Jag kunde snooza utan att känna att jag i slutet av sagda snooze skulle upp. Jag bara njöt. Nog för att jag har precis lika mycket att göra idag, om inte mer, men jag ska i alla fall inte upp klockan sju för att hinna med en buss som påminner om tunnelbanan i Tokyo.

De här dagarna har handlat om så mycket skolarbete att jag knappt vet upp eller ned.

Jag återkommer när jag har något vettigt att skriva.

Tills dess kan vi lyssna på denna.

> Maskinen – Kärlek Vid Sista Ögonkastet

Hittade ett gammalt slitet kvitto i min plånbok. Jag kisar lite och ser att det står Espresso House på. Jag läser datumet och inser direkt vad det är. Andningen blir lite tyngre.

Tankarna rusar tillbaka.

Minnen av en sommar.

She loves her mama’s lemonade
Hates the sounds that goodbyes make
She prays one day she’ll find someone to need her
She swears that there’s no difference between the lies and compliments
It’s all the same if everybody leaves her

And every magazine tells her she’s not good enough
The pictures that she sees makes her cry

She would change everything, everything, just ask her
Caught in the in-between, a beautiful disaster
She just needs someone to take her home

She’s giving boys what they want
Tries to act so nonchalant
Afraid to see that she’s lost her direction
She never stays the same for long
Assuming that she’ll get it wrong
Perfect only in her imperfection

She’s not a drama queen
She doesn’t wanna feel this way
Only 17 and tired, yeah

She would change everything for happy ever after
Caught in the in-between, a beautiful disaster
She just needs someone to take her home

She’s just the way she is
But no one’s told her that’s OK

She would change everything, everything, just ask her
Caught in the in-between, a beautiful disaster

She would change everything for happy ever after
Caught in the in-between, abeautiful disaster
She just needs someone to take her home
She just needs someone to take her home

> Jon McLaughlin – Beautiful Disaster

Hur kommer det sig att även om man har sett Independence Day elva gånger tidigare så sitter man ändå och tittar nyfiket på den som om den fortfarande är en sommar-blockbuster man går och ser med sina vänner en ljummen julikväll?

Jag har förresten kommit till en insikt: Jag vill ha en röd skinnjacka i sommar.

Lider av en märklig slags insomnia för tillfället. Sover på nätterna gör jag. Men på dagarna. Då är jag någon annanstans hela tiden. Egentligen har jag så mycket att göra. Så mycket skit. Som ska främja framtiden. Jag investerar i mig själv heter det. Men hellre hade jag kanske festat och gått på spelningar. Just nu i alla fall. Just nu hade det varit trevligt. Men det kan jag inte göra. Så jag kryper under täcket istället och glömmer världen för ett slag.

> The Postal Service – Sleeping In

Bra.

Sitter och lyssnar på musik samt surfar runt efter bilder jag tycker om. Som den nedan till exempel.

Så kan man också spendera en kväll.

Noterat: Jag har knappt några finnar alls. De är borta. Svårt att beskriva hur glad jag är för detta.

snurrar: Jon McLaughlin – Beautiful Disaster
snurrar: Lifehouse – Broken
snurrar: Daughtry – Over You
snurrar: Andy Shauf – You Remind Me

Har nyligen lämnat in tretton sidor medietekniksrapport. Så igår tog jag det bara lugnt. Samlade ihop mig igen. Jag har ingen aning om var resultatet landade. Vissa delar är vi nog mer nöjda med än andra. Men så är det alltid i guess. Det är bara skönt att ha lämnat in något. Nu är det marknadsföring som gäller. Och lägenhetsscouting. Det är inte så långt kvar nu.

Anyhoo.

Jag skriver om ingenting.

I veckan ska vi gå på Sherlock Holmes and it will be awesome.

Fantasi och verklighet är två så skilda saker. Det är två olika platser inom en. I fantasin är det nära, varmt och furiöst. Men i verkligheten är det långa avstånd, framtidsutsikter och attityd som tar över. Det är inte lika intressant i verkligheten helt enkelt. Utåt är det lätt att blanda ihop de två. Andra kan tro att man känner enbart fantasin utåt. Men så är det inte.

Verkligheten är inte längre intressant.

Men tack för fantasin.

Den är det inte alla som får uppleva.

why do i tire of couting sheep?
(please take me away from here)

#2578: Reporter on covering a local BBQ joint burning down: “Oh it’s a total loss. But that’s the best smelling fire I’ve ever covered.”

Overheard in the Newsroom