Monthly Archives: March 2010

Spotify playlist för mars månad:

The Audition – You Ruined This
The Teddybears – Rocket Scientist
Jason Reeves – Someone Somewhere.
Ernie Halter – Whisper
Hari & Aino – Your Heartache And Mine
A Rocket To The Moon – Dakota
A Rocket To The Moon – Where Did You Go?
Broken Bells – The High Road
Broken Bells – The Ghost Inside
Owl City – The Technicolor Phase
Owl City – Rainbow Veins
Passion Pit – I’ve Got Your Number

Tar en paus från plugget över påsken nu. Det har varit lite för mycket på lite för kort tid.

Under tiden pillar jag lite med bloggen och testar lite saker. Mest för att jag kan. Inte för att det behövs.

Gillas eller ogillas något får ni gärna kommentera!

Det är vår.

Det känns.

Kanske inte när man hamnar bakom en rökare på bussen. Eller i skolbänken på en onödig föreläsning. Men när man hamnar i solen. I väntan. Det är okej att stå och vänta när vädret kräver en dragkedja ned istället för upp. Den sista biten snö på vår baksida försvann någon gång mellan två och tre i eftermiddags. Jag väntar på att hyreskontraktet ska bli klart. Jag väntar på att uppgifter ska rättas och betyg lämnas. Jag väntar på att bli sedd. Jag väntar på att orka.

Men det är okej att vänta när man hör fågelsång.

För det är lite fantastiskt.

bra: You Ruined This

Passerade för övrigt nyss 1000 inlägg. Bloggen fyller alltså millenium.

Wow.

Har väl inget särskilt sätt jag tänker fira det på. Alls.

Jag antar att det är det som är annorlunda nu.

Men det är skönt att vara tusen inlägg äldre.

Kind of takes the pressure off.

Just det. Igår när jag skulle backa ut min kära mors bil ur garaget tog jag med en bit av väggen. Nu hör det till historien att min far var den som hade parkerat och det var ingen kompisparkering direkt.

En far-son-parkering. Ja.

Men ingen kompisparkering.

Har spenderat hela dagen hos klasskamraterna och jobbat med flashuppgiften. Skrev lite manus och sammanfattade lite text. Åt bara två mackor och en banan på hela dagen så lite fyrkantig känner man sig allt nu. Var tvungen att dra mig hemåt framåt sex för att äta ordentligt trots att vi inte var färdiga. Men jag var helt enkelt tvungen att stoppa i mig något och kände ändå att jag hade bidragit med det jag kunde. I vilket fall som helst är det alltid härligt umgänge och jag vet att jag kommer trivas när jag väl flyttar dit ut. They’re great.

Ikväll är det rehabilitering som gäller. Imorgon är jag tack och lov ledig fram till klockan ett.

Sätter mig själv på snooze tills dess.

Känns förresten kluvet att se Män som hatar kvinnor på TV. Å ena sidan är det fruktansvärt bra. Å andra sidan påminner det mig om att jag bara orkade några kapitel in i första boken innan jag tröttnade och hittade annat att syssla med.

Epic faliure.

Har spenderat kvällen med våldtäkter.

Först avslutningen av Män som hatar kvinnor, som fortsätter att överraska mig, och sedan Without a trace, där det också begicks övergrepp lite hipp som happ.

I need a hug.

I’ve never said how lame i thought that was.

‘Twas.

psst: Someone Somewhere.

Maybe that someone’s me
Maybe it’s meant to be
Lovers, strangers
Sometimes bombs fall quietly
Maybe it’s chemistry
Maybe it’s hard to see that someone is the right one
I hope that someone is me

Är så väldigt, väldigt trött att jag är ganska glad att jag inte haft några helgplaner på ett tag. Det behövs att inte ha det. Pausen behövs. Jag som aldrig stannar upp och tänker efter i veckorna säckar ihop som en torr bensintank på fredagen. Idag med massivt ont i ryggen. Men det har varit en bra dag none the less. Svängde förbi polaren klockan nio i morse för skolarbete. Vår intensivuppgift lämnades in och planering för helgens arbete diskuterades. Resten av tiden spenderades fram för ett antal Big Bang Theory-avsnitt innan jag drog mig till stan framåt lunch.

Min kära far bjöd mig, som den stackars student jag är, på lunch på en av de bättre restaurangerna i stan tillsammans med mamma. Gott förvisso, men kanske inte värt priset konstaterade jag och hyllade istället pappas mat inför kvällen, som alltid är fantastisk. Efter det kilade vi förbi teliabutiken för avbeställning av mitt Spotify-konto. Eftersom jag fått två månader gratis av Telia med min iPhone var det nu läge att avbeställa kommande debiteringar, trots att man varit tydlig med att man inte ville ha dem. Men nu har jag bestämt mig för att köpa ett års premium från Spotify. Det är verkligen värt det, om man har en iPhone. Till vilken det dessutom snart kommer en ny app-uppdatering.

Efter detta följde jag så med min kära mor på stan. Detta är inte särskilt farligt då hon faktiskt är awesome och ingen alls att skämmas över. Jag fick tillslut fatt på min jeansjacka, East West på Brothers, och har nu fullföljt min planerade klädshopping för detta året. Jag är mycket nöjd. Utöver jackan har jag också inhandlat ett par converse och ett par chinos. Man vill ju inte se helt fjunig ut i sin nya lägenhet. Det gäller ju att fylla ut den.

Kanske behöver en lägenhetsstrumpa.

Also: Devil’s Music.

Har haft ett par riktigt intensiva pluggdagar på senaste. Idag var det gränssnittsdesign från klockan nio till klockan fem hos en klasskompis som gällde. Vi varvade med The Big Bang Theory och Chuck, men vi var ändå hyffsat möra mot slutet. Arbetet är dock så gott som klart för inlämning imorgon. Då det är fredag. Igen.

Nu lyssnar jag på den här och piggnar till lite lagom tills det är läggdags igen.

Jag lyssnar som sagt mycket på albumet Underage Thinking nu, men varje gång jag kommer till spår två byter jag låt direkt.

Har ikväll spenderat större delen av tiden med att skratta åt Jake and Amir samt deras awesome outtakes på facebook.

Lämnade igår in en rapport som jag hetsskrivit på under hela helgen. När jag väl skickade den klockan sex på kvällen blev jag oerhört lättad. Något som verkar hålla i sig in i denna vecka. Jag kan slappna av lite i alla fall. Halvdag imorgon, precis som idag. Jag kilade också förbi hyresbostäders kontor på campus och lämnade in kontrakten för lägenheten. Påskrivna och allt. Det känns läskigt, men mest skönt. Märkligt att jag några signaturer in i detta året helt plötsligt ska vara vuxen och kunna tvätta och laga mat och vara allmänt ordentlig. Jag kommer ju fortfarande vara samma klant.

Det här tycker jag var bra, en text som kändes. Sånt är bra.

Jag lyssnar på Teddy Geiger och det är å ena sidan himla trevligt. Å andra sidan himla korkat. Det får mig att minnas och fantisera på samma sätt som förr. På sättet jag trodde jag hade slutat upp med.

Men Teddy rycker upp minnena med rotkanaler.

> These Walls
> Look Where We Are Now

Jag har en deadline att jobba emot idag. Klockan tolv ikväll ska en rapport på 3-4 sidor in. Jag har förvisso en och en halv så jag ligger hyffsat till. Men den har tagit upp min tid de senaste dagarna. Datorstött lärande. Högst ointressant och kreativitetsdödande.

I övrigt skrev jag idag på hyreskontraktet för min lägenhet.

*shivers*

Det ska bli så jävla skönt att rycka upp rötterna och ta mig från detta rum.

Faktiskt.

Med svordom och allt.

Man vet ju att man har en sucky-sucky dator när den totalt säckar ihop av Adobes uppdateringsprogram. En installation på 600mb (wtf?) skulle tydligen både tankas i komponenter och installeras på diverse hörn på min arma dator vilket ledde till internet-kollaps samt allmän död. Ska bli så skönt när jag flyttar och kan parkera mig på en ordentlig lina och kanske, kanske (om portmonän tillåter) köpa en ny dator med kraft nog att köra Adobe CS4, vilket börjar bli ett måste på mina kurser.

I egenskap av Premium-användare har jag förresten fått förmånen att lyssna på Timo Räisänens nya en vecka tidigare (respekt). Ni kan förmodligen inte lyssna på den om jag länkar. Men jag kan i alla fall ge er ett inside-tips på min favorit av spåren tills ni kan lyssna i nästa vecka.

*

Cocaine

En ny musikalisk bekantskap för mig. Normalt sett absolut inte min genre, men just Chris Carrabba works for me.

*

I: Stolen

II: Currents

III: The Motions

Jag skriver inte riktigt likadant som jag gjorde förr. Men jag är ganska glad för det. Om man tittar tillbaka ett år hade jag fortfarande ett driv att producera. Men nu fungerar jag inte likadant. Visst, man kan sakna bloggen jag drev då, men hade jag skrivit likadant nu hade det betytt att jag inte kommit någonstans på ett år. Och det har jag. Det har hänt mer det gångna året än aldrig tidigare i mitt liv. Jag menar, jag och en skönhetsmiss. Who knew?

Still. Det är nog dags att släppa taget lite och sluta försöka producera utan bara skriva. För jag vet att jag behöver det.

Så finns det någon kvar där ute hoppas jag ni hänger med.

Om inte så är jag lika glad för det.

Som sagt.

Saker är annorlunda nu. Jag skriver inte likadant längre. Inte lika mycket, eller på samma sätt.

Fast jag dricker fortfarande kaffe.

Och halkar i cykeltunnlar.