Att vänta

Det är vår.

Det känns.

Kanske inte när man hamnar bakom en rökare på bussen. Eller i skolbänken på en onödig föreläsning. Men när man hamnar i solen. I väntan. Det är okej att stå och vänta när vädret kräver en dragkedja ned istället för upp. Den sista biten snö på vår baksida försvann någon gång mellan två och tre i eftermiddags. Jag väntar på att hyreskontraktet ska bli klart. Jag väntar på att uppgifter ska rättas och betyg lämnas. Jag väntar på att bli sedd. Jag väntar på att orka.

Men det är okej att vänta när man hör fågelsång.

För det är lite fantastiskt.