Monthly Archives: April 2010

Jag hade lätt för att håna Håkan förr. Killen kan ju inte sjunga. Inte ens lite. Och recensenter hyllar honom som de insnöade popsnören de är med scarfs och udda strumpor. Använder metaforer om folköl, 40-års-kriser och pojkrum i samma mening. Allt för en kille som stod och brölade “Koooooom igen Leeenaaaaaahhhh!” på en scen och blev Håkan med mer än Gullbergs kaj, Göteborg och Mölndal. Till synes helt utan större anledning. Jag fnyste åt honom.

Sedan åkte jag till Göteborg och blev kär. Jag stod på en balkong och såg ut över Guldheden och spårvagnar. Satt på trappan vid Götaplatsen och kommenterade Poseidons bidé-staty. Gick på gatorna och hade en känsla av till synes inget alls. En känsla av tom frihet från allt som tyngt mig de senaste åren. Plötsligt brydde jag mig inte om hur det skulle gå på utvärderingar, intagningar eller sommarjobb. Det var inte så att jag bestämde mig för att sluta bry mig. Det gjorde jag inte. Men det fanns kvar men utan att vara viktigt. Jag blev mer mig själv än någonsin, och allt bara för att jag då och då höll hand på avenyn. Något jag också hånat förr. Människor som var helt insnöade på förhållanden och torra Sex and the City-fantasier om att jaga den rätte. Plötsligt var jag där själv.

Rosig om kinderna på avenyn och nynnandes på Håkan.

Jag tror man behöver uppleva kärlek i Göteborg för att förstå honom.

> Håkan Hellström – Den Fulaste Flickan I Världen

Alltså, hur gärna vill man inte se den här? En dokumentär som är in the works om den nya kreativiteten som sprids av vår generation över världen.

Awesome.

psst: Newton Faulkner – I Need Something

På något sätt har det blivit en fristad. En hamn där mina tankar klarar av att vandra fritt utan att ständigt snubbla och skrapa sig på knäna. Det brukar bli så när jag börjar om. Nästan alltid. Synd bara att man inte kan börja om varje dag. Det hade jag tyckt om.

Så min tankspriddhet är mig något positivt. Så måste det vara. Skönt att själv komma till slutsatsen att ens fucked-up-ness drar mig framåt, och inte någon annan. Bättre att föregå.

Än att förgås.

Jag rotar djupt nere i säcken efter mina ord. De har varit svåra att få fatt på. Men jag saknar dem. Famnen av att veta. Av att ingenting är omöjligt under mina händer.

Den famnen är varm. Och väcker mig drömmandes om natten.

Den här reklamen tycker jag är lite fin.

Jag tror på någon sorts balans. Det jag upplever som riktigt jobbigt är lätt för någon annan. Vi har alla upplevt samma saker. Det jag berättar om har ni också känt någon gång. Det är det som gör något värt att säga. Det skapar något jag upplever som karma. Alla människors samlade olyckor och lycka måste på något sätt bli noll. Det jämnar ut sig i längden.

Så jag kryper ned i sängen, knäpper händerna bakom huvudet och tänker att tydligen är det någon där ute som mår riktigt jävla bra just nu.

nanana: Moneybrother – Positive Vibrations

fint: Matt Pond PA – Champagne Supernova

Det känns väl egentligen lite självklart. Kanske mer så om man tror på karma eller någon sorts balans här i livet. Med tanke på hur bra jag mådde för ett år sedan och framåt kanske det faller sig naturligt att jag hittills detta året mest sett till att kliva upp ur sängen och försökt tänka bra tankar. Det finns flera saker som har drabbat familjen den senaste tiden vilket har tagit energi från oss. Vi måste samarbeta och finnas för varandra, stötta varandra, som vi alltid har gjort. Mitt i allt detta har jag blivit tillsagd att hålla det borta från bloggen. Det är inte bara en sak utan flera som har censurerats. Detta har jag självklart inga som helst problem med. Inga alls. Det är snarare, ja, självklart.

Jag vill inte heller gå fram och säga hur fruktansvärt dåligt det får mig att må att inte kunna skriva om allt som sker, eftersom det i sin tur skulle få min älskade familj att må ännu mer dåligt. Något de inte behöver just nu. Men jag har lovat. Både direkt och indirekt att hålla isär allt.

Så idag när jag hasade runt i huset med huvtröja och en kopp kaffe konstaterade jag att det rent fysiskt kändes riktigt tungt. När jag skulle cykla hem igår kändes det tungt. Och dagen innan det. Det värker i benen som är så otränade att de smickrar en löskokt sparris. Det känns tungt att andas. Jag har gått och väntat på att min allergi ska slå till och nu har den gjort det. Jag ställde ned koppen och stoppade i mig ett litet piller. Jag går sedan och borstar tänderna, byter om till jeans och tar på mig jeansjacka och converse. Jag lindar sjalen runt halsen och tar på mig mina tonade solglasögon i plast från Stadium. Jag hoppar på cykeln och tar mig ut till campus, går runt och andas tungt. Jag rätar på ryggen och jobbar stenhårt.

Och låter ingen veta att pillret egentligen är ett substitut för något annat.

En kram till exempel.

Det här är ju alldeles briljant.

Via eff.

nynnar och trampar: She Is Love

Jag önskar att jag skrev på heltid. Nu sysslar jag med en massa annat. Jag läser Flash och programmering och webbdesign och interaktionsdesign och allt som inte har att göra med ord. Jag är inte mig själv. Bara på deltid. Jag går runt och lever på deltid med mina minnen som brinnande bränsle. Fuck.

Var är biobränslet när man behöver det?

Hade lagt tshirts på sängen för att jag inte skulle undvika vika dem. Igen. Men jag bara flyttade på dem till ny plats. Undvikta. Idag orkar jag inte.

dagens låt: Medicine Man

Jag borde gå och sätta mig och fortsätta läsa i min stora tunga bok om ActionScript, men ändå sitter jag här igen. Sitter här och låter tanken dra iväg med mig. Genom små texter om kärlek och skillnader som tar tag och vrider om ett hörn av mitt hjärta som legat orört ett tag.

Såg helt plötsligt att den fanns på spotify. Jag vet inte hur länge den har funnits där då jag letat febrilt tidigare.

Nu ångrar jag varje sekund jag inte kollat.

Backseat

Över helgen kommer jag bli av med mitt betalda spotify premium-konto. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Faktum är att det har fungerat utmärkt till iPhone på senaste tiden. Det är bara att göra hela sitt bibliotek tillgängligt offline och vips, så har man med sig allt man någonsin vill lyssna på. Shuffle på mina 800 låtar har gjort susen för bussturerna.

Så nu ska jag ta en vecka och fundera på om jag ska köpa premium eller inte.

Lutar åt det första.

För jag älskar musik.

Älskar.

wait, wait, look out: Too Fake

Det är inte så bra att få låtar med falsett på hjärnan.

Nog för att ens cover kan låta alldeles utmärkt i duschen, men det är svårt att upptäcka när man sitter på bussen med musiken på högsta volym och sömnigt nynnar på denna.

Hot Mess.

Det verkar trots allt som att David Fincher blir den som regisserar nyinspelningen av Stieg Larssons The Girl With The Dragon Tatoo.

Spännande då Fincher har en egenskap att inte göra rena och välpolerade stycken utan gillar att skita ned saker och ting. Med hollywood-mått mätt.

Ihärdiga rykten har länge placerat George Clooney eller Brad Pitt i huvudrollen. I rollen som ingen någonsin kommer kunna göra bättre än Noomi Rapace placeras bland andra mesiga och oerhört ointressanta Kirsten Stewart.

Faktum är att Fincher länge har sagts vara intresserad av filmen. Han var tidigare knuten till Pawn Sacrifice med Tobey Maguire i huvudrollen, men ska nu definitivt ha bestämt sig för den första delen i den svenska trilogin.