Plötsligt blev det jävligt svårt. Det har det varit länge.

Det har märkts.

Här.

Det beror inte bara på tidigare händelser, som dock slog mig fruktansvärt hårt. Någon nära vän driver hejdlöst med mitt bloggande.

Det lyckades, skäms jag över att säga. Fruktansvärt mycket skäms jag, över att jag tar åt mig.

Men det har varit jävligt svårt länge.

Ska försöka hitta tillbaka snart.

Sällsynta dagar snubblar man över små bitar genialitet på internet.

Idag var en sådan dag.

Är på ett fruktansvärt risigt humör just nu. Det var en passning jag verkligen inte behövde. Detaljer i kommentaren talar nämligen för att det är någon som känner mig väl i verkligheten. Mitt riktiga namn har jag nämligen aldrig skrivit i denna eller någon annan blogg förstår du, kära inkompetenta jubelidiot. Du har precis outat mig för ett skratt. Och risken är nu stor att det finns de som följer efter. Och vissa konsekvenser kan uppstå när trovärdigheten faller. I slutändan finns risken att ingen kan lita på min signatur. En betalad domän. Tack så jävla mycket.

Vill bara påpeka att det är någon som kommenterat på en blogg i mitt namn. Det var inget farligt med kommentaren, men det är inte jag som kommenterat. Så det finns folk där ute som utger sig för att vara jag.

Det får mig att skratta och bli förbannad på samma gång. Men det finns inget att göra åt det.

Nu vet ni.

Det finns många sätt att beskriva min personlighet på. Det här är ett.

Att spela kort är i vår familj inget tidsfördriv. Det är ingen lek. Det är blodigt allvar. Den som inte kan sin Skitgubbe är helt enkelt inte långvarig i den inre kretsen. Kan man inte, så lär man sig. Och allt handlar om att ta ned farsgubben. Han har fler likheter med Allan Svensson och Sunes pappa Rudolf än vad som kan vara ett sammanträffande. Detta är underbart. Och bidrar till stort nöje när man får den sällsynta chansen att sätta dit honom i det han är bäst på.

För några röda dagar sedan var vi mitt uppe i en mycket engagerande runda, jag, syster, mor och herr-dålig-förlorare. Systern är den som ärvt de taktiska kunskaperna och i kombination med hennes mattesnille blir hon och pappa de två vassaste kortspelarna runt de levande ljusen. Jag som är kreativt lagd är alltså i det närmaste sinnesrubbad när det kommer till att tänka fler steg in i framtiden än två. Men så såg jag chansen. I första rundan där det gäller att samla på sig bra kort och undvika de dåliga (så spelar vi, vet dock att det finns lika många olika sätt att spela Skitgubbe på som det finns handväskor i Ebba Von Sydows garderob) låg det idel skitkort på tvåor och treor. Farsgubben hade inte kommit lägre än fyra, vilket innebar att han skulle få korten om jag lade lägre. Högst kort tvingas plocka. Detta krävde ju ingen större eftertanke och jag skrattade gott, drog mitt kort och lade triumfierande det i högen samtidigt som jag tittade far i ögonen och log hånfullt.

“Plocka” flinade jag och resten av familjen nickade.

Sedan blev det tyst. Jag tittade på korten och insåg mitt misstag. Jag hade lagt en femma.

Min syster skrattade i en halvtimme.

Jag kan vara lite förvirrad ibland.

Och ibland undrar man vem det är som är Rudolf egentligen.

“No way, José” översattes av svensk TV till:

“Inte en chans, frans.”

Med ens inser jag hur lättvindigt jag anser mig vara en gåta.

Hej ego.

Nedrans kommentarsystem som inte tillåter rubrikslösa inlägg.

Jävla båg.

Båg i say.

Internet -2.0

Senaste avsnittet av Scrubs var rikigt, riktigt bra.

Imorgon är jag tillbaka bakom skrivbordet. Eller, tillbaka bakom skrivbordet på mitt jobb. Det är lite tråkigare än det jag sitter bakom nu. Jag är fruktansvärt äckligt trött. Har suttit med projektrapport och skrivit mycket som förmodligen kommer klara sig förbi sista utkast. Känns bra. Har ont lite överallt men så länge bihålorna sköter sig som de gjort hittills borde det vara lugnt. Jag klarar nog av morgondagen. Och jag får dessutom mitt kommunala kaffe, vilket är det närmaste en religös upplevelse jag kommer utan att ja… låtsas gå i kyrkan. Ska dessutom luncha med polarna med allmänt skitsnack och obscena mängder kebab på det gamla standardhaket. Ja. Imorgon är jag tillbaka bakom skrivbordet och det känns rätt okej att hata skrivbordet.

Kaffet makes it fucking worth it nu.

Koppen är tamejfan halvfull.

Ikväll minns vi hur bra denna låten är.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

5. STRATEGIER & ARBETSFORMER

Kaffe.

Vad trött jag är på att citera Karin Boye i varenda rapport jag skriver. Det känns ju lite gammalt. Aningen gjort om vi säger så. Varför kan jag inte citera Fredrik Wikingsson istället? Eller kanske Frank Sinatra:

“You’re not drunk if you can lie on the floor without holding on.”

Det var en riktig skitmatch. Men så är det när man möter Kanada. Speciellt i Kanada. Spelarna pallade för trycket men det gjorde inte domarna. Pinsamt med tanke på att det är juniorer vi talar om. Men 20 000 enögda och buande kanadensare fick se sitt lag vinna ganska rättvist sett till den lilla hockey som spelades. Man vinner inte VM med ett sådant powerplay som svenskarna visade upp. Det var den enda skillnaden. Men flera av spelarna kommer tillbaka nästa år och då får de chansen igen. Då vet jag att det kommer att smälla. Victor Hedman har några tjyvnyp upp på testosteronstinna kanadensare.

Jag har alltid älskat denna låt.

Mycket.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Mycket tuffa dagar just nu. Sjukdomen ligger i, men jag håller tummarna för att det släpper snart. Men det ser mörkt ut gällande jobbet, kanske få finna mig i att vara hemma lite till. Min hörapparat gick som ni vet sönder, tillsammans med sladden till min mp3-spelare som också den är hopsnickrad för att jag ska kunna använda den. Fick båda två lagade idag dock på kort varsel hos mina hjältar. Nu kanske ni förstår hur otroligt viktiga de är. Bläck-kavajen jag skulle köpa på REA:n fanns inte kvar i den storlek jag behövde, men de skulle ringa när de fått in den. I samma veva på stan fick jag så tillslut hämta ut boken jag har väntat på. Jag fick den i julklapp, men som presentkort då den inte hade kommit in till jul trots att bokhandeln dyrt och heligt lovat detta. Men nu har jag så tillslut den mycket spännande, och dyra, boken Nya Ord Till Salu i handen. Skriven av copy-branschens främsta ska den inspierera och engagera och informera nya aspirerande skribenter. Men först ska jag läsa ut Skrivbok av Lars Falk. För att vara en som vill skriva är jag förhållandevis värdelös på att läsa själv. Men jag får väl skylla på att jag inte kan sitta upp utan att det bultar i pannan sedan dan före dopparedan.

Så är det.

Just det, saker har hänt grafiskt på bloggen. I killed my darling i det svarta och drog det blåa över hela bloggen. Blev bra tycker jag.

Nu ska jag spy.

Herrå.

Nu har jag varit sjuk sedan dagen före julafton. På Onsdag ska jag börja jobba igen den sista vändan innan examination. Nästa tisdag ska rapporten lämnas in. Och jag har fruktansvärt ont i bihålorna.

Inte bra.

Sverige i JVM-final! Vilken match! Jag var så upptrissad efter det där att jag inte kunde sitta still. Dags att tvåla till Kanada i Scotiabank Place och hockey-egots hemvist nu.

Ibland blir livet så närvarande.

Plötsligt föll en liten bit av min hörapparat av.

Obra.

Det har bara hänt en enda gång innan att en hörapparats hölje bara har gett vika. Den gången rasslade allt i bitar i mina händer ovanför handfatet. Idag var det inte lika farligt men paniken skär genom hjärtat likväl. Den är i princip allt jag har. Allt. Den är min framtid och min möjlighet till yrkeskarriär. Den ger mig lite, lite bättre odds för den dag jag nuddar molnen högt där ovan. Den gav mig mina ord och skapar i mångt och mycket min omgivning. Den är min förhoppning om kärlek och min tro på att allt är möjligt.

Och så spricker plasten.

Det får ju en bara att skrika så jävla högt.

Helvete.

Gavin DeGraw – In Love With A Girl

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Okej, nu testkör vi här lite. Har länge (alltid) tydligare velat dela upp innehåll och meta. Med meta menar jag allt som inte är bloggens brödtext: sidebar, kategorier och annan information. Jag har haft svårt att göra det då jag inte är en webbdesigner. En idé har jag funderat på länge och nu testar jag. Nu gnisslar säkert flera layoutare tänderna och muttrar om grundregler. Man ska nämligen helst hålla sig till en och samma font. Men nu delar jag upp det och frågar er.

Brödtext i varma Georgia, meta i lite kallare Arial. Tydligare uppdelning eller förjävlig soppa.

Vad tycker ni?

Just nu gillar jag ordet wack väldigt mycket.

[...]

Döm mig inte.

Sitter och skriver projektrapport. Det är inte den mest kreativa sysslan men den kanske passar mig just nu eftersom jag har haft svårt att skriva något av värde alls på ett tag. Jag blir förkrossande självkritisk när jag läser mina senaste inlägg. Sådan är jag. Så ni får hålla tillgodo med musik istället. Gissar att Simple Plan inte var allas cup of tea. Jag lyssnar på allt och ger blanka korvspad i vad det är för typ av musik/artist/genre. Hell, jag kan hoppa runt till Bubbles om det känns rätt.

Dagens låt:

Hot Hot Heat – Middle Of Nowhere

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Simple Plan – Save You

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Idag sjöng jag och min far med i “Vill ha dig” av Drömhus. I bilen.

För full hals.

HAHAHAHAHAHAHAHA.

Wendela och Cosmopolitan ligger i med sin grävande journalistik.

Det är nästan lika bra som när Vecko Revyn efter rigorösa undersökningar konstaterade att alla pojkvänner ollade sin flickväns tandborste när de fick en stund över.